Energifönster och glaspaket – 2-glas, 3-glas och energiglas

Med glaspaket menas hela glasdelen av fönstret – alltså inte ett enda glas, utan en sammansatt enhet av två eller tre glas med luft eller gas mellan sig. Det är den här enheten, kallad isolerruta, som avgör hur mycket värme fönstret släpper igenom. Karm och båge sitter runt om, men isoleringsförmågan börjar i glaspaketet.

När en tillverkare pratar om 2-glas eller 3-glas är det antalet glas i just den här rutan man menar. Fler glas ger fler isolerande mellanrum, men också en tyngre och dyrare ruta.

En modern isolerruta är mer än bara glas med luft emellan. Mellan glasen finns en spalt som numera nästan alltid är fylld med en tung ädelgas i stället för vanlig luft – oftast argon. Gasen leder värme sämre än luft och gör därför spalten till ett bättre isolerande skikt.

Glasen hålls isär av en distanslist längs kanten, som både bestämmer spaltens bredd och håller rutan tät så att gasen stannar kvar. Listen innehåller ofta ett torkmedel som tar hand om fukt inuti rutan, vilket är det som håller den från att imma på insidan av glaset.

Det som gör ett glas till ett riktigt energiglas är ett tunt, i princip osynligt lågemissionsskikt (E-skikt) på en av glasytorna in mot spalten. Skiktet släpper in dagsljus men reflekterar tillbaka den långvågiga värmestrålningen inåt i rummet i stället för att låta den passera ut. Ett energiglas är alltså ett vanligt glas med det här beläggningsskiktet – inte ett tjockare eller mörkare glas.

Rent principiellt isolerar ett 3-glas bäst: tre glas ger två gasfyllda spalter i stället för en, och därmed fler isolerande skikt att ta sig igenom för värmen. Det är därför 3-glas i dag är standard i de flesta nya villafönster.

Men antalet glas är inte hela historien. Ett 2-glas där ett av glasen är ett energiglas med lågemissionsskikt kan isolera bättre än ett äldre 2-glas med två helt vanliga glas. Beläggningen gör mer nytta per glas än ett tredje obelagt glas skulle göra. När du jämför fönster är det alltså värt att fråga inte bara hur många glas rutan har, utan om något av dem är ett energiglas.

Det finns lägen där ett 2-glas ändå räcker gott. Mot ett ouppvärmt uterum, en inglasad veranda eller ett förråd behöver du sällan husets bästa isolering – där handlar det mer om vind och regn än om att spara uppvärmning. Att lägga pengar på 3-glas mot en yta som inte värms upp ger sällan tillbaka merkostnaden.

Ett fönster beskrivs med två mått som är lätta att blanda ihop. U-värdet handlar om värmeläckage – hur mycket värme som tar sig ut genom fönstret. Här är lägre bättre, och det är det värdet man i första hand tänker på med "energifönster".

G-värdet, eller soltransmittansen, handlar om det motsatta hållet: hur mycket av solens värme som släpps in genom glaset. Ett högt g-värde betyder att fönstret tar in mycket solvärme. Det är inte entydigt bra eller dåligt – det beror på väderstreck. Mot norr, där solen sällan når in, kan ett högre g-värde vara önskvärt eftersom den gratisvärme som ändå kommer får komma in. Mot söder, där sommarsolen ligger på, kan ett lägre g-värde i stället vara att föredra för att dämpa övertemperatur inomhus.

Det finns alltså inte ett enda "bäst" – ett fönster kan vara rätt på ena sidan huset och fel på den andra. Vilka exakta siffror som gäller för en viss produkt står i tillverkarens produktblad, och de behandlas inte här.

Fönstren är en del av husets klimatskärm – det sammanhängande skal av tak, väggar, grund och fönster som skiljer det uppvärmda inomhusklimatet från kylan ute. Boverket beskriver klimatskärmen som en helhet där varje del bidrar, och där den svagaste punkten ofta styr hur mycket värme som läcker.

Det betyder att fönstrens glaspaket ska ses i sitt sammanhang. Byter du till fönster med utmärkt isolering men har en dåligt isolerad vind eller otäta väggar, är det ofta någon annanstans i skärmen som den mesta värmen fortsätter att försvinna. Ett bra glaspaket är ett viktigt steg, men det gör störst nytta när resten av skärmen håller måttet.